Omstart i sminkskåpet

För en tid sedan satt jag med en kompis och sminkade mig inför en utekväll, och insåg att jag hade noll koll på vad jag ens ägde.

Hon hade sin prydliga sminkväska. Jag drog fram en överfull låda med produkter jag knappt använder. Och jag… skämdes lite? Minns att jag sa att jag kände mig som motsatsen till en “clean girl”, men egentligen handlade det nog mest om att jag var så fruktansvärt less på alla grejer som bara samlade damm.

Jag har alltid tänkt att jag är ganska medveten i hur jag konsumerar. Förutom när det kommer till smink, tydligen. Där har det varit något mer impulsivt. Ett behov som dykt upp när jag sprungit förbi hyllorna på Normal eller scrollat genom flödet. Småköp här och där som aldrig blev rätt. Sådant jag testat en gång och sedan aldrig igen.

Så när helgen var över och baksmällan ett minne blott, öppnade jag anteckningarna på telefonen och skrev en lista. Vad använder jag faktiskt? Vad behöver min sminkrutin bestå av? Vad är trasigt, vad funkar inte, vad saknas? Det var första gången jag faktiskt tänkte igenom det på riktigt.

Sedan googlade jag, kollade recensioner på Youtube och läste på tills jag visste exakt vad jag ville ha. Bara det jag faktiskt skulle använda.

Och alltså. Lättnaden av att slänga allt skit! Hejdå eyeliner som kladdar efter två timmar, ögonbrynsgel som luktar lim och “lip plumping”-läppglans med bortskavd text.

Hej concealer som faktiskt täcker, ögonfransböjare som faktiskt böjer och rouge som fortfarande syns i slutet av dagen.

Jag gick på loppis och köpte en fin skål som fick ersätta min gamla sminkförvaring. Min nya regel är att jag aldrig får ha fler produkter än vad som ryms i den. Max en mascara, max ett puder och så vidare.

Jag hittade också en perfekt operfekt handblåst glasvas där mina sminkborstar fick bo. Den står där och påminner mig om att värdet i saker sitter någon annanstans än i prislappen.

För de mest värdefulla sakerna jag äger är de jag faktiskt har en relation till. De som jag valt med eftertänksamhet. En läppenna som jag hugger i farten på stan kommer aldrig ha ett värde på samma sätt.

Att konsumera med intention ger automatiskt ett mervärde, oavsett hur mycket man betalar.

Sitter jag här och problematiserar konsumtion i ett inlägg som handlar om att jag precis bytt ut halva mitt smink? Ja. Jag är en konsument trots allt.

Men jag tror också att jag har förändrat något i mitt sätt att förhålla mig till de här sakerna. Det inte var fler produkter jag behövde, bara ett annat sätt att välja dem.